Jag vet inte vem du är som läser det här, vad du har för bakgrund eller hur du känner inför dig själv. Jag vill rikta mig till alla er som är självkritiska och känner er misslyckade när ni inte lyckas upprätthålla en i era ögon hälsosam livsstil. Jag vill att ni alla ska känna att ni duger och inte låta självföraktet äta upp er. Att specificera hälsa är inte helt enkelt för när går gränsen mellan en sund inställning och att gå överstyr åt ena eller andra hållet? Det finns delar av sociala medier som vill påskina att du måste meditera varje morgon, äta organisk och hemlagad mat, smörja in dig med sesamolja och göra din egen buljong för att få i dig kollagen. Det finns konton som talar om hur fort och mycket du ska promenera, hur många pass i veckan du ska träna på gymmet. En del pratar om att du ska träna efter hormonerna i kroppen och en del att du ska konditionsträning är dåligt för kvinnor efter klimakteriet. Några nämner hur dåliga en del övningar är och att du ska undvika det som d

Träningsvärlden är föränderlig och ändå densamma. Vi vet med säkerhet att du behöver en kropp för att träna men sedan går åsikterna isär om hur beroende på bakgrund och utbildning. Apropå utbildning. Jag har gått många fantastiska utbildningar genom åren och en del mindre fantastiska. En del har haft ett sämre innehåll och en del riktigt bra innehåll. En del har presenterats på ett karismatiskt sätt och en del lite mindre färgstarkt. Att en person är briljant på att föreläsa med stark personlighet betyder inte att innehållet är bra, precis som att en mindre karismatisk person kan ha oerhört kvalitativa utbildningar. Det finns såklart de som bemästrar båda :). Det jag tycker är viktigt här det är att du går ett kursmaterial så att du kan kika tillbaka på annat än egna anteckningar. Jag tänker då på utbildningar inte kortare workshops med syfte att inspirera och motivera. I utbildningsmaterialet tycker jag att du kan ställa krav på källhänvisningar. Ingen utbildar enbart efter eget huvud

Det är klart som korvspad att du måste träna på sånt som du vill bli bra på, men är det även det enda du ska träna på? Ett exempel är om du vill bli bra på knäböj och lyfta tungt. Då behöver du verkligen öva in tekniken ordentligt med lättare vikter för att bli tekniskt skicklig och därefter lägga på vikter och bli starkare. Du kanske lägger till utfall ochmarklyft också för att bli stark också, vilket inte är en dålig tanke. Men, i min värld så behöver kroppen bli bra på fler saker än en. Det du vill bli bra på behöver du prioritera, men för att inte skadas av ensidig träning precis som du kan skadas av ensidigt arbete så behöver du arbeta på andra saker också. I exemplet jag nämnt nu så behöver du förmodligen arbeta på inåtrotationen i höften vilken ofta är en brist hos många människor. Du behöver förmodligen arbeta i ett läge där höften är utsträckt också då de övningar jag nämnde samtliga arbetar med viss höftfällning. Att träna på olika saker för att få kroppen att må bra är inte

Att förflytta berg är en term vi använder när någonting som känns omöjligt ändå går att genomföra. Känslan när man klarat av någonting som är riktigt tufft är nog den häftigaste känslan man kan känna. En sak som ofta känns som en omöjlig uppgift är när man vill gå ner i vikt. Jag vet att många tycker att man inte ska prata om vikten och jag fattar det, men för många är det en fråga som plågar deras liv och de kan behöva hjälp att ändra fokus så det inte känns så tungt. Jag ska börja med att säga att de flest jag träffar inte har någon stor övervikt. Det handlar ofta om ett par kilo som man vill bli av med för att gamla kläder ska sitta skönt i midjan eller att man inte vill köpa nya kläder för man har så många man vill använda redan. De här kilona känner jag igen, efter cancerbehandlingar och klimakterie så biter sig några obekväma kilon fast och kroppen är svår att känna igen. Så jag fattar att man saknar sin "gamla" kropp ibland. Det finns mängder av olika metoder att följa för den s

Jag heter Anna och jag är född en vårdag 1973, om det var en vacker dag eller inte har jag ingen aning om. Jag är uppvuxen i Västertorp i Stockholm som är en liten förort med härlig 50-talskänsla som än idag lever kvar. Många av oss som är uppvuxna där flyttar tillbaka dit eller till kringliggande områden då vi trivs så bra. Jag har flyttat runt en del och har nu landat i Herrängen, Älvsjö. Att jag skulle landa där jag är idag var verkligen ingen självklarhet. Jag var rätt trött på skolan efter 9:an och då det fortfarande fanns tvååriga linjer så valde jag Handel och kontor och tänkte att det skulle vara över så fort som möjligt. Redan under gymnasietiden i Skärholmen så flyttade jag hemifrån och skaffade mig ett extrajobb på Galne Gunnar i Kungens Kurva där jag trivdes fantastiskt bra. 1994 föddes mitt första barn och 1997 kom nästa. Jag var endast 21 år gammal när hon föddes och 23 när nummer två gjorde henne sällskap. Galne Gunnar lade ner år 2000 och då började jag läsa till Person